frokenjsvarld

John Blund kom och hälsade på båda barnen i rimlig tid ikväll. När klockan var 20.15 sov båda barnen i sina sängar, helt otroligt!! Dottern hade inte sovit på dagis idag och egentligen var hon redo för sängen redan kl 19 men så ville hon så gärna kolla på Hello Kitty.
När vi väl kom upp i hennes sovrum blev hon törstig osv men när vi väl sagt godnatt så låg hon kvar i sängen tills hon somnade. Lika lätt var det igår! Så enkelt har det inte gått under hennes sommarlov. Några dagar kanske men oftast har hon tassat upp när man gått ner.
Sonen somnade också oförskämt lätt idag. Han är inne i en period då det tar lite tid för honom att komma till ro på kvällen men nu gick det på fem minuter, lyx!!
Antar att det är skönt för dem att ha fasta rutiner igen. Så även för mig =)

Idag har det annars gått i ett och det har varit fullt upp hela tiden, men det har ändå varit en riktigt bra dag. Nu ska jag snart kolla en dokumentär på femman och sedan blir det nog sängen. Klockan ringde redan kl 05.50 i morse eftersom jag skulle jobba!
Nu, soffläge =)

...är dagens ord! Livet är alldeles för kort och jag vet med mig att jag ibland måste bli bättre på att uppskatta livet så som det ser ut just här och nu. Jag är en person som ofta har väldigt lätt att leva i framtiden och fokuserar alldeles för mycket på vad som ska göras och vad som ska bli. Tyvärr glömmer jag därför bort att leva i nuet och uppskatta stunderna som är nu. Anledningen till detta uppvaknande är att jag pratade med min mamma igår kväll. Hon berättade om en kollega vars bästa vän försökt att få barn i många många år men inte lyckats. Kvinnan är 40 år och nu på deras tredje och sista IVF-försök blev hon gravid. Under graviditeten ska hon ha mått ganska dåligt och förlossningen var inte heller helt okomplicerad då den drog ut på tiden med svaga värkar vilket till slut resulterade i kejsarsnitt. Det här paret fick till slut en frisk och välskapt pojke! Vilken lycka det måste ha varit. En lycka som tyvärr blev alldeles för kort då den nyblivna mamman ett och ett halvt dygn senare dör av blodproppar... Just därför lovar jag här och nu att jag ska bli bättre på att leva i nuet!! Älskar er så mina vackra, underbara barn och Niklas min stöttepelare och bästa vän; - Ni är mitt allt

Så har ännu en dag gått och även idag blev hela min lista avbockad! Jag och sonen körde och veckohandlade och sedan har jag dammsugit och gjort lite hushållsgöra. Inget spännande alltså. Däremot var Monica här med sin son och åt middag tillsammans med oss. Alltid trevligt med lite sällskap :-) Båda barnen somnade relativt snabbt och smärtfritt och för en gång skull var dottern uppe längst. Å andra sidan gick det lätt att lägga henne, skönt! Är ju lite knepigare på kvällarna eftersom båda två brukar bli trötta ungefär samtidigt. Oftast brukar jag lägga dottern först eftersom det går ganska fort då hon somnar själv. Sonen får man ha i famnen tills han somnat, annars ligger han i sin säng och är ledsen eller så blir han pigg och leker med sina gossedjur. I morgon ska jag jobba så jag ska snart gå och lägga mig, börjar kl 7.00 så det blir till att vara uppe med tuppen. Hoppas att det inte blir så sent för Niklas ikväll med tanke på att han får gå upp och lämna på dagis i morgon. Nä nu säger jag godnatt!

Så var det dags igen, tillbaka till verkligheten och vardagen!
I dag var dottern tillbaka på dagisigen  och i morgon börjar Niklas att arbeta igen efter sin (vår) semester. Kände mig inte alls särskilt pigg i morse när dottern väckte mig utan hade gärna stannat kvar i sängen i en timme till.
Men eftersom hon även väckte sonen var det lika bra att gå upp och börja utfodringen :)
Trodde att det skulle bli lite dramatiskt att lämna dottern idag eftersom hon inte varit på dagis på två månader. Men när jag skulle gå sprang hon in i ett av lekrummen och hade inte ens tid att säga hejdå. Det känns ju såklart bra att hon trivs på dagis men en puss hade hon ju kunnat hinna med... 
Då vardagsrutinerna åter entrat scenen har mina kära listor återigen fått se strålkastarljuset och i dag blev det en låååång sådan. Jag lyckades nog faktiskt ändå att beta av hela listan pluss lite till som jag hade tänkt att ha på morgondagens to-do-list! So far so good :)
I morgon är det mathandlingsdag och nu är jag så trött på att vi alltid äter samma hela tiden så i kväll har jag suttit och kollat in lite nya recept. Förhoppningsvis smakar maten lika bra som bilderna är tagna.
Tänke snart gå och lägga mig för ögonen orkar knappt att hålla sig öppna men först ska jag skriva en inhandlingslista! Hade jag varit lika rik som Hollywoodfruarna hade det kanske varit en idé med en assistent? Nåväl, nu är jag ju inte så rik och kommer med all sannolikhet inte att bli det heller. Så imorgon är det till att bege sig till Willys och handla mat!

Det är mycket Maggio som spelas just nu. Såg henne i tisdags på Malmöfestivalen och jisses vad den tjejen kan sjunga. Hon har en GRYM röst. Här kommer ännu en favorit som spelas om och om igen =)

Nu har jag verkligen tappat humöret.. skrev ett långt inlägg och skulle bara klicka på spara-knappen när jag tryckte bort mig från sidan och allt försvann. GAAAAHHHH!!! Detta är inte min dag. Hela det förra inlägget handlade om att det just nu känns som att jag cyklar på farmors gamla cykel utan växlar. Vägen jag cyklar på är gropis och stenig och jag har precis cyklat i en lång, seg och jobbig uppförsbacke. Bakom sluttningen väntar en lång nedförsbacke men när jag kommer upp till toppen breder ännu en lång uppförsbacke ut sin smala, krokiga och steniga väg. Sonen är sjuk med feber och är därför gnällig. Jag misstänker att det är hans tänder som är på gång och mitt hjärta blöder eftersom jag ser att han har det jobbigt. Tyvärr har maktlösheten vunnit och det finns ju inte mycket annat att göra än att ge honom panodil och ha honom nära! Dottern är i trots och skriker, gnäller och kastar saker så fort hon får ett nej. Blir det inte som hon tänkt tar det hus i helvete och ibland undrar jag om grannarna tror att vi misshandlar henne. Det kan tyvärr nästan låta så på hennes skrik. Särskilt eftersom hon av någon anledning ofta skriker "släpp mig" fastän ingen ens håller i henne. Niklas och jag har som bekant olika syn på barnuppfostran även om vi har samma mål. Sovmorgonen som jag blev lovad under semestern vet jag inte var den tog vägen. Idag var väl bästa försöket då Niklas faktiskt gick upp med barnen innan de hunnit härja runt i sängen i en halvtimme och jag gett upp. 08.30 släppte han upp dottern till mig som tyckte att jag skulle ta tempen och sedan var det hopp i sängen och resten är historia. Lägg där till att det är stökigt här hemma, flera projekt står halvfärdiga, katterna kräker och kontot skulle behöva fler nollor efter siffran längst till vänster. Allt detta tillsammans får mig på dåligt humör och jag är grinig och gnällig vilket absolut inte gör någonting bättre. Tacka vet jag musik som kan få en på bättre tankar!!

Ikväll har jag varit mindre glad på Niklas. När det gäller barnuppfostran är vi nämligen inte alltid överrens. Som nu när dottern är i trotts och gnäller, blir arg och kastar sakernär hon inte får som hon vill tycker inte jag att hon ska få din vilja igenom eftersom hon då lär sig att om hon skriker och håller på får hon som hon vill. Niklsdå andra sidan tycker att det är bättre att ge med sig och spela med så man slipper striden. En sådan situation uppstod ikväll och jag blev tokig.. Ska det verkligen vara så svårt att komma överrens?! Tänk på allt som komma skall, alla situationer där vi måste vara eniga och i tonåren när barnen kommer att försöka spela ut oss mot varandra och testa våra gränser till max. Dramadrottningen i mig sitter just nu och undrar hur det ska gå då? När vi som mest måste stå enade och vara överrens om hur vi ska uppfostra våra barn..

I kväll har jag varit nära på att tappa fattningen alldeles. De senaste dagarna har vår älskade son varit ganska så jobbig när det kommer till att somna på kvällen. Jag misstänker starkt att det är tänder på gång men det tar ju oavsett inte bort det faktum att han är galet trött men ändå inte kommer till ro. Desto längre tid det tar ju mer irriterad blir jag och sedan är den onda spiralen större än vad den hade behövt bli.
I kväll var Niklas ute i garaget för att (äntligen!) fixa till Skodan och jag och barnen var själva inne vilket inte var några som helst problem... Fram till dess att båda barnen blev supertrötta på precis samma gång. I dag var dottern riktigt tråkig att ha att göra med och hon skrek, sparkade och slog omkring sig varpå jag valde att bära upp henne i hennes säng och lägga henne. Som tur var lugnade hon ner sig ganska snabbt när jag lagt ner henne och inom 10 minuter kan jag svära på att hon sov. Värre var det alltså med lilleman! Han somnade här nere i min famn ca 20 minuter efter att jag kom ner från dottern så jag gick upp för att lägga honom i sin egen säng. Precis när hans huvud nuddade kudden så vaknade han igen och ställer sig på alla fyra, tittar upp på mig och avfyrar ett riktigt charmtrollsleende. Så det var bara till att ta ner honom och börja om igen.
Det hela hade kanske inte varit så farligt om det inte vore för att jag är enormt trött om kvällarna. Sist jag hade en sovmorgon minns jag inte ens men det känns som att det är det jag behöver. Visst, jag kan lägga mig och sova en stund mitt på dagen men det blir ändå inte samma sak som om jag får sova ut tills jag vaknar av mig själv.. På den punkten har Niklas det jäkligt bra vill jag lova!!

Ett helt halvt år (och lite till) har hunnit gå sedan jag sist skrev den 7 februari i år. Dagen efter mitt senaste inlägg födde jag en 4070 gram stor pojke fördelat på 53 fantastiska centimetrar i Lund. Vi åkte in på morgonen närmare 9.30 och 11.59 blev tiden då vår underbara son såg dagens ljus för första gången. Allt gick hur bra som helst men det gjorde absolut mer ont denna gången än vad det gjorde med dottern. Precis som med henne kunde jag inte använda mig av lustgasen då jag och denna aldrig kommer överrens i förlossningssituationer. Dock mådde jag faktiskt inte alls illa och kräktes inte en enda gång. Det gick snabbare och var mer smärtsamt men känslan av att få upp en nyfödd bebis på sitt nakna bröst en känsla som inte kan bli mer underbar, lyckan är total!!!
allting gick bra och vi bestämde att jag och sonen skulle sova en natt på patienthotellet innan vi alla skulle åka hem och påbörja våra nya liv som en familj på fyra. Men så blev det tyvärr inte eftersom läkaren hörde ett blåsljud på hans hjärta vid läkarkontrollen dagen efter förlossningen. Han trodde absolut inte att det var något allvarligt utan någon ductus (?) som inte hade stängt sig ordentligt. Därför ville han ha oss kvar en natt till och under läkarundersökningen dagen efter hördes absolut ingenting!
Nu har alltså ett halvt år gått och den lille krabaten har nu hunnit bli drygt 8,5kg tung och mäter nu nästan 70cm. Han drar sig fram över golven som en dreglande liten vessla och biter i allt han får tag i. Några tänder har vi inte sett än men det är nog på gång för det verkar klia ordentligt i munnen. Matfrisk är han också och äter med god aptit vilket är skönt! Amma gör jag därför bara på kvällar, nätter och tidiga mornar.
Ska verkligen ta tag i mitt bloggande för jag tycker att det är skönt att få skriva av mig lite då och då.

Målet för i år var ju att ta tag i min vikt och jag kan gladeligen stoltsera med att jag numer är ca 11kg lättare än vad jag var när jag blev gravid med sonen. Jag är faktiskt 14kg lättare än vad jag var när jag började min vandringsfärd till färre kilon. Så jag är mycket nöjd med mig själv på den fronten, även om det så klart hade kunnat gå ännu bättre (är lite för glad i choklad..). ärligare mot mig själv tycker jag nog också att jag har blivit men det finns mer kvar att jobba på. Det får bli allt for now. Hoppas att det inte dröjer sex månader till innan nästa inlägg blir skrivet!