Bristen på sömn..
I kväll har jag varit nära på att tappa fattningen alldeles. De senaste dagarna har vår älskade son varit ganska så jobbig när det kommer till att somna på kvällen. Jag misstänker starkt att det är tänder på gång men det tar ju oavsett inte bort det faktum att han är galet trött men ändå inte kommer till ro. Desto längre tid det tar ju mer irriterad blir jag och sedan är den onda spiralen större än vad den hade behövt bli.
I kväll var Niklas ute i garaget för att (äntligen!) fixa till Skodan och jag och barnen var själva inne vilket inte var några som helst problem... Fram till dess att båda barnen blev supertrötta på precis samma gång. I dag var dottern riktigt tråkig att ha att göra med och hon skrek, sparkade och slog omkring sig varpå jag valde att bära upp henne i hennes säng och lägga henne. Som tur var lugnade hon ner sig ganska snabbt när jag lagt ner henne och inom 10 minuter kan jag svära på att hon sov. Värre var det alltså med lilleman! Han somnade här nere i min famn ca 20 minuter efter att jag kom ner från dottern så jag gick upp för att lägga honom i sin egen säng. Precis när hans huvud nuddade kudden så vaknade han igen och ställer sig på alla fyra, tittar upp på mig och avfyrar ett riktigt charmtrollsleende. Så det var bara till att ta ner honom och börja om igen.
Det hela hade kanske inte varit så farligt om det inte vore för att jag är enormt trött om kvällarna. Sist jag hade en sovmorgon minns jag inte ens men det känns som att det är det jag behöver. Visst, jag kan lägga mig och sova en stund mitt på dagen men det blir ändå inte samma sak som om jag får sova ut tills jag vaknar av mig själv.. På den punkten har Niklas det jäkligt bra vill jag lova!!
I kväll var Niklas ute i garaget för att (äntligen!) fixa till Skodan och jag och barnen var själva inne vilket inte var några som helst problem... Fram till dess att båda barnen blev supertrötta på precis samma gång. I dag var dottern riktigt tråkig att ha att göra med och hon skrek, sparkade och slog omkring sig varpå jag valde att bära upp henne i hennes säng och lägga henne. Som tur var lugnade hon ner sig ganska snabbt när jag lagt ner henne och inom 10 minuter kan jag svära på att hon sov. Värre var det alltså med lilleman! Han somnade här nere i min famn ca 20 minuter efter att jag kom ner från dottern så jag gick upp för att lägga honom i sin egen säng. Precis när hans huvud nuddade kudden så vaknade han igen och ställer sig på alla fyra, tittar upp på mig och avfyrar ett riktigt charmtrollsleende. Så det var bara till att ta ner honom och börja om igen.
Det hela hade kanske inte varit så farligt om det inte vore för att jag är enormt trött om kvällarna. Sist jag hade en sovmorgon minns jag inte ens men det känns som att det är det jag behöver. Visst, jag kan lägga mig och sova en stund mitt på dagen men det blir ändå inte samma sak som om jag får sova ut tills jag vaknar av mig själv.. På den punkten har Niklas det jäkligt bra vill jag lova!!
Kommentarer
Trackback
