min tur
Ja, varför skulle jag klara mig undan en rejäl förkylning när båda barnen snorar?!
Det började lite smått under kvällen på fredagen men det var först på lördagsmorgonen jag kände
mig riktigt risig.
Som alltid var det såklart inte läge att bli sjuk just nu men så blev det i alla fall. En av mina bästa kompisar Emelie fyllde 30 år igår och hennes sambo hade ordnat med en överraskningsdag fylld med aktiviteter tillsammans med nära och kära.
Niklas skulle lägligt köra upp till Halmstad och vara med på någon skyttetävling (dessa tävlingar är lite som förkylningar, de kommer så klart när det absolut inte passar) så han körde hemifrån tidigt på morgonen. Som tur var hade älskade Monica lovat att passa barnen så att jag kunde vara med och köra motorcykel som stod som punkt ett på dagens schema.
Eftersom jag bara blev sämre under dagen hoppade jag över go carten och anslöt till middagen men körde hem igen ganska tidigt eftersom jag kände mig febrig.
Hela förmiddagen har jag legat i sängen och sovit och runt lunch bestämde sig Niklas för att köra iväg och fixa med bilen som står kvar på bilprovningen med en fet lapp i rutan som tydligt visar att det är körförbud.
Så under eftermiddagen har jag varit ensam med båda barnen vilket kändes som en mindre briljant idé med tanke på mitt allmäntillstånd. Men eftersom Niklas tycker att jag alltid klagat när han ska fixa med bilen så bestämde jag mig för att bita ihop och låtsas som ingenting i förhoppning om att han själv kanske skulle inse att det var en dålig idé. Men ack nej!
Tacka vet jag panodil, utan det vita pillret hade jag absolut inte orkat ta hand om barnen.
Nu äntligen har Niklas kommit hem och jag tänkte försöka få sonen till att somna och joina honom i vårat sovrum där uppe. Med lite tur har Niklas ordnat mat och plockat undan här nere till dess att jag vaknat ;)
Det började lite smått under kvällen på fredagen men det var först på lördagsmorgonen jag kände
mig riktigt risig.
Som alltid var det såklart inte läge att bli sjuk just nu men så blev det i alla fall. En av mina bästa kompisar Emelie fyllde 30 år igår och hennes sambo hade ordnat med en överraskningsdag fylld med aktiviteter tillsammans med nära och kära.
Niklas skulle lägligt köra upp till Halmstad och vara med på någon skyttetävling (dessa tävlingar är lite som förkylningar, de kommer så klart när det absolut inte passar) så han körde hemifrån tidigt på morgonen. Som tur var hade älskade Monica lovat att passa barnen så att jag kunde vara med och köra motorcykel som stod som punkt ett på dagens schema.
Eftersom jag bara blev sämre under dagen hoppade jag över go carten och anslöt till middagen men körde hem igen ganska tidigt eftersom jag kände mig febrig.
Hela förmiddagen har jag legat i sängen och sovit och runt lunch bestämde sig Niklas för att köra iväg och fixa med bilen som står kvar på bilprovningen med en fet lapp i rutan som tydligt visar att det är körförbud.
Så under eftermiddagen har jag varit ensam med båda barnen vilket kändes som en mindre briljant idé med tanke på mitt allmäntillstånd. Men eftersom Niklas tycker att jag alltid klagat när han ska fixa med bilen så bestämde jag mig för att bita ihop och låtsas som ingenting i förhoppning om att han själv kanske skulle inse att det var en dålig idé. Men ack nej!
Tacka vet jag panodil, utan det vita pillret hade jag absolut inte orkat ta hand om barnen.
Nu äntligen har Niklas kommit hem och jag tänkte försöka få sonen till att somna och joina honom i vårat sovrum där uppe. Med lite tur har Niklas ordnat mat och plockat undan här nere till dess att jag vaknat ;)
Kommentarer
Trackback
