Gråtfärdig
Just nu vill jag bara gå upp på mitt rum, lägga mig i sängen och gråta. Det är alltså ingen bra dag idag.
Dagen började hur bra som helst, båda barnen på bra humör och sonen och dottern lekte hur bra som helst tillsammans på dotterns rum medan jag bytte hennes sängkläder.
När det var dags för sonen att sova sin förmiddagslur bakade jag och dottern kladdmuffins. Därefter började dagens negativa händelser. Dottern var supertrött efter lunchen och efter blöjbytet tänkte jag att vi båda kunde gå upp och sova lite middag. Men att byta blöja blev till slut ett större projekt än vad jag hade ork till varpå jag tappade tålamodet och dottern klämde fram några tårar. Niklas började då mjäka med dottern och tog upp henne i famnen och tröstade henne och gick upp med henne på hennes rum. Efter 20 minuter kommer de ner igen båda två eftersom dottern tydligen tyckte att hon vilat klart.
Till saken hör att hennes pappa ofta låter henne göra som hon vill och vill hon inte sova så behöver hon inte det anser han. Tyvärr märkte jag att hon var skittrött och verkligen behövde sova men så blev det alltså inte.
Monica och hennes son är iväg och hälsar på hennes föräldrar idag och jag lovade att gå ut med hennes hund. Så jag bestämde mig för att gå ut och gå istället och dottern ville följa med. Jag fick henne att lova att hon skulle gå själv och förklarade att jag inte kunde bära på henne vilket var helt okej. När vi började gå var det uppehållsväder och blåsten hade stillat sig lite grann. Vi gick runt fältet men när vi kom bort till hästarna ville dottern in i stallet och kolla på grisarna. Eftersom vi hade med oss Baloo hunden, fick jag henne till att förstå att jag inte kunde gå in i stallet men att hon gärna fick titta på kaninerna vilket hon nöjde sig med. Men när vi gick förbi lekplatsen skulle hon tvunget dit och leka. När vi gick ut hade hon bara en jacka och gummistövlar på sig och allt var genomvått på lekplatsen plus att det hade börjat att både regna och blåsa. Tror ni att hon ville gå hem? Nej! Hon stannade och grät och höll på men till slut kom vi iväg. När vi kom in bland husen igen så skulle hon gå balansgång på allas murar varpå en av de stora stenarna trillade ner och jag blev irriterad. När hon sedan hoppade i alla vattenpölarna trots att jag sagt att hon inte fick (hon hade ju inga regnbyxor) ville jag bara hem. När jag därför gick för att hämta henne blev hon superarg och ställde sig och började gråta och ville inte gå en meter. Så de sista hundra metrarna gick hon efter mig och grät medan jag och Baloo gick före.
Väl hemma igen efter att ag lämnat hunden skulle jag borsta dotterns hår och sätta upp det och hon börjar skrika. Då tappade jag helt masken och kastade hennes borste i golvet vilket fick till följd att hon skrek ännu högre och dessutom fick sonen att också börja gråta..
Ja, många småsaker som fick mig att gå i taket, sonen hade bajs i blöjan som ingen (läs Niklas) hade bytt och klockan närmade sig 14.30 vilket innbar att jag inte hann att köpa bröd som tog slut i morse.
Så ja, här är vi nu! Sonen sover i alla fall och dottern har lugnat ner sig efter att fått titta på Mamma Mu och ätit kladdmuffins och druckit mjölk. Niklas som aldrig har bråttom till jobbet annars kom iväg väldigt snabbt idag..
Åh, du underbara torsdag...
