frokenjsvarld

På onsdag runt lunchtid landar min lillasyster på Landvetter efter drygt tre månader på resande fot! Tanken var att hela familjen skulle åka upp i morgon och vara där ett par dagar för att bland annat träffa min syster. Redan i går på kvällen kände sig sambon kass och i morse hade han feber och var riktigt förkyld. Jag och dottern är mer eller mindre friska bortsett från att jag har fått bihåleinflammation som nu har suttit i över en vecka. Dottern hostar fortfarande en del och får hostmedicin och vi båda är snuviga. Dock inte mer än att vi fortfarande hade siktet inställt på att åka upp, sambon var det visserligen tveksamt med.
Hur som helst så var jag och dottern på mammafika hos Å idag som bjöd på en jättegod köttfärspaj. Strax innan vi skulle gå hem fick jag kanonont i bihålorna igen och det satt i hur länge som helst. Igår kände jag mig bättre och trodde därför att jag var på väg att bli kvitt infektionen men ack nej. Eftersom sambon är dålig skulle han troligast blivit hemma men med tanke på hur ont jag har så känner jag att det är dumt att köra över 30 mil själv med dottern. Tidigare idag körde jag till apoteket för att fylla på med nässpray och så köpte jag Sinovatabletter som ev. skulle kunna hjälpa mot bihålsinfektionen. Kan avslöja att det var en riktig pers att ta sig den knappa milen till apoteket och tillbaka igen. Mitt huvud dunkar till varje steg jag tar, jag kan inte böja ner huvudet ens lite grann utan att det känns som om att huvudet ska spricka och varje steg jag tar dunkar det. Trodde faktiskt att jag skulle kräkas innan så ont jag hade, mådde riktigt kasst.
Tog beslutet att inte köra upp i morgon utan skjuta på det till nästa vecka eller kanske veckan därpå. Känns riktigt tråkigt eftersom jag hade sett fram emot att få träffa syrran igen men det får helt enkelt dröja någon vecka till. Samtidigt som jag tycker att jag tog rätt beslut kan jag ändå inte låta bli att tänka på att jag kanske skulle åka upp med dottern ändå?! Innerst inne så vet jag att jag inte borde åka utan stanna hemma och kurera mig istället och så kommer det också att bli, tyvärr!