Dåligt humör
Vaknade idag och redan efter 10 minuter var jag på dåligt humör. Det hela började med att jag bad sambon att gå upp och byta blöja på dottern. Jag vet att jag välsingats med otroligt dåligt tålamod men då sambon bara låg kvar i sängen och efter en stund somnade om gick jag själv upp och bytte blöja osv. Jag har infört att sisten upp ur sängen bäddar till den så att det i alla fall ser lite inbjudande ut att gå och lägga sig. Men sambon bara traskade ner och hade istället bråttom att få på kaffet och eftersom jag inte ville gnälla bäddade jag sängen vilket resulterade i att jag blev på riktigt tjurigt humör. Det blev inte bättre av att jag bad honom ta på dottern en tjockare tröja då jag tyckte att det var kallt i huset. Sambon som själv tagit på sig en hoodie över t-shirten tyckte tydligen inte att dottern behövde sin men svarade ändå jakande när jag frågade honom. Sambon som märkt av mitt dåliga humör använde sig av strategin att ge mig korta svar för att undvika en diskussion då jag ifrågasatte honom och mitt humör sjönk ännu mer! När jag blir irriterad och på dåligt humör behöver jag få ur mig min frustration genom att ha en diskussion om det som irriterar mig eller så vill jag bli bemött med en ursäkt då jag anser att det är på sin plats alternativt snälla och romantiska kommentarer/handlingar -det sitnämnda fattar till och med jag är uteslutet då jag är på dåligt humör. Men det är så jag fungerar! Det hela slutade med att jag laserade i uterummet, tjurandes och snart är färgen slut... 
"This used to be our funhouse
But now it's full of evil clowns..."
