Det heter b e s l u t s å n g e s t
Gaaaahh, jag vet inte hur jag ska göra. Ikväll trodde jag att jag bestämt mig så jag ringde och pratade med mamma och sa att jag och dottern åker upp i morgon men gissa vad, jag tror att jag har ångrat mig... Det är trots allt sambons dagvecka vilket innebär att han bara jobbar två dagar. Om vi istället åker upp när sambon jobbar kväll hade vi inte "gått miste" om lika mycket tid tillsammans eftersom han under dessa veckor jobbar mån-fre. Dessutom gillar jag ju som bekant inte att vara själv på kvällarna eftersom jag lider av mörkrädsla.. Fast om man vänder på det så är det ju egentligen bara bra att jag är själv på kvällarna så jag kanske kan träna bort mörkrädslan. Usch, jag vet varken ut eller in. Jag kommer ju givetvis att åka upp i morgon om inget oförutsätt inträffar som att jag eller dottern blir sjuka eller liknande. Men även om jag faktiskt är inställd på att åka så känns det ändå inte riktigt som ett beslut jag är nöjd med. Hade jag väntat till sambons kvällsvecka så hade vi varit tvugna att ha skaffat en till bil till dess eftersom bussarna inte längre går då sambons skift är slut.. Men vi har ju faktiskt hittat två bilar som vi skulle kunna tänka oss att köpa och i så fall hade det ju problemet varit löst. Vilket egentligen är det största skälet till varför jag inte åker upp då sambon jobbar kvällsvecka. Men nu har jag ju sagt att jag ska komma upp och de hade med all säkerhet blivit besvikna om jag ställer in det... Alla dessa beslut och alla dessa men.....
