Att njuta av ensamhet.
C och hennes dotter E gick nyss hem, sambon åkte precis till jobbet, katterna är ute (förutom Keso som är i uterummet) och dottern sover. Har aldrig tidigare uppskattat ensamhet men igår på kvällen och nu så känns det ljuvligt. Missförstå mig inte, jag har haft en riktigt härlig dag tillsammans med C och våra döttrar. Vi var ute och promenerade i två timmar och hade väldigt trevligt. Men lika trevligt det har varit att umgås med henne och med sambon, lika trevligt har jag nu ensam. Har alltid tidigare haft svårt för att vara ensam, blivit rastlös och sällskapssjuk så fort jag lämnats ensam men inte nu. Kanske beror på att vi har haft fullt upp de senaste veckorna med kalas, bröllop och annat. Igår gick det för en gång skull riktigt bra att vara ensam på kvällen. Hoppas att min mörkerrädsla kanske håller på att växa bort..
En bild från dagens strapats.
